1 Augusti
Vet inte riktigt vad jag skall säga en dag som denna. Underbara, vackra Devil har nu fått lämna oss. Känns oerhört overkligt och alla sår efter Skorpans bortgång rivs upp på nytt. Dessa två hästar har betytt helt otroligt mycket för mig, mer än någon tycks förstå! Förrutom stor sorg känner jag också en irritation och ilska över att jag inte fick vara med i slutet. Nog förstår jag att det inte är en vacker upplevelse men i hjärtat känns det konstigt och tomt att jag stängdes utanför detta. Precis som jag gjorde när min Skorpan hade gjort illa sig och det var funderingar på om hon måste få gå vidare. En tripp till min underbara häst och vad som kom att bli en sista ridtur och hej då. Sen några veckor senare fick jag ett telefonsamtal som berättade att hon nu skjutits och var borta.... overkligt!
Efter att Skorpan togs bort har stallet och ridning inte varit detsamma för mig. Min fina häst (ja hon var egentligen inte min häst men det kändes som så) som på något vis verkade förstå hur jag mådde och om min nacke gjorde ont... Sen Skorpan togs bort har jag inte längre tyckt att det varit roligt att åka till stallet, eller att rida utan snarare bara en plågsam påminnelse om att min underbara vän är borta. Det enda som fått mig tillbaka dit ibland är underbara Devil. Känslan som sprider sig i ens kropp när gamle Devil trycker sin mule i magen på en eller de skratt som bubblar upp när han lyfter på bakbenet som en hund för att underlätta kliandet...Nu har även gamle Devil fått lämna oss och hjärtat värker! Kommer dröja oerhört länge innan jag orkar sätta min fot i ett stall eller mig på en hästrygg igen!, om jag någonsin gör det...
___________________________________________
It´s hard to say goodbye!
Kommentarer
Trackback