me-on-the-inside

Det har skett en hel del inbrott i Umeå de senaste dagarna.. Alltid läskigt med brott tycker jag men när tjuvarna tar sig in i hus där folk ligger och sover så känns det ännu läskigare! Förstå att vakna och inse att någon varit i ditt hem under tiden du sov, kanske tittat lite på dig och sen plockat några av dina värdesaker för att försvinna i natten utan att du vaknat. Vissa verkar tycka att det är konstigt att folk itne har vaknat om någon tar sig in och menar på att folk måste lära sig att låsa dörren. Själv kan jag sova trots att folk skrattar, pratar och lever om runt omkring mig så varför skulle jag då vakna om någon lite försiktigt bröt upp dörren eller ett fönster?? Läskigt! Lider med de som blivit utsatta.. kan tänka mig hur obehagligt det måste vara att gå och lägga sig för att sova natten efter!

Tror jag har gått alldeles för länge med så mycket uppdämda känslor. Jag är ju lite av en person som när något jobbigt händer så bearbetar jag dig själv, inombords medans ytan fortfarande ler och kör på som vanligt... Under en lång period har insidan därför malts rätt rejält men jag har inte riktigt orkat bearbeta allt så istället har jag bara stängt alla känslor inne, lagt på leendet och låtsas som att solen alltid skiner.

Jag kan inte sluta grubbla över hur vissa människor tänker och gör. Jag förstår verkligen inte hur folk står ut med sig själva när de utnyttjar bra människor för sin egen vinning. Inte heller kan jag förstå att de kan ljuga och försöka lägga över skulden på någon annan istället för att ta ansvar för sina egna handlingar och stå för vad de tycker och tänker. Fruktansvärt lågt gjort! Det finns sannerligen för många sådana människor här i världen, jag kan bara inte förstå hur de kan se sig själv i spegeln efteråt.

Hade en ruskigt härlig start på promenaden denna soliga höstmorgon! Chia skötte sig lysande vid alla hundmöten, till och med när hon var lös vände hon på klacken direkt och kom studsande. Trots hundar som gjorde utfall studsade hon bara lätt vid min sida och ville busa med matte. Galet nöjd och glad var jag när vi började bege oss hemåt. I tunneln under E4:an mötte vi dock en tant (50+) med hennes collie i flexikoppel. Jag stannade till för att ge henne en chans att "håva in" sin hund men tanten fortsatte bara som vanligt och lät hunden göra vad han ville. Jag ropade till henne  lite snällt "kan du plocka in din hund?".. fick till svar "men han är jättesnäll" och fortsatte framåt... Jag fick därför backa med Chia och ropade till henne igen med lite skärpa i rösten "plocka in hunden".. tanten sket fullständigt i det och sa att han bara ville hälsa och att han var snäll å inte gjorde någonting. Jag förstår verkligen inte sådana kommentarer.. jag menar, vad är det som säger att min hund är snäll?? Hon kanske skulle hugga eller spöa skiten ur hennes hund om hon släpper fram honom?! Det vet ju inte hon... Nu skulle Chia inte gör det, men hon skulle definitivt morra, skälla och försöka köra bort hunden. Hon blir stressad och osäker vid face-to-face möten med andra hundar och därför vill jag inte att hon ska behöva hälsa på andra hundar på det viset. Jag blev således tvungen att fösa hunden åt sidan med mitt ben samtidigt som jag tråcklade förbi Chia på andra sidan... Tanten tyckte att jag var tramsig som inte lät hundarna hälsa och uttryckte något om hur onödigt mitt agerande var. Jag lackade då ur totalt eftersom hennes hund åter igen va på väg åt vårt håll istället för att fortsätta framåt. Jag blir mest arg över att detta förstör min träning med Chia en aning, när jag försöker få Chia att förstå att vi inte behöver bry oss om mötande hundar eftersom de bara går förbi och försvinner, men så händer sånt här!! MORR! JAg råkade skälla ut och svära åt tanten på grund av denna frustration. Några fraser jag fick ur mig var "du kan ju för i h-vete inte låta hunden gå fram till vem som helst" "jag skiter fullständigt i om din byracka är snäll eller inte, jag vill för f--n inte utsätta min hund för sånna idiotiska konfrontationer"... fick ett jävla idiot du borde inte ha hund till svar... undrar vem som inte borde ha hund jag...

Vet inte riktigt vad jag skall säga en dag som denna. Underbara, vackra Devil har nu fått lämna oss. Känns oerhört overkligt och alla sår efter Skorpans bortgång rivs upp på nytt. Dessa två hästar har betytt helt otroligt mycket för mig, mer än någon tycks förstå! Förrutom stor sorg känner jag också en irritation och ilska över att jag inte fick vara med i slutet. Nog förstår jag att det inte är en vacker upplevelse men i hjärtat känns det konstigt och tomt att jag stängdes utanför detta. Precis som jag gjorde när min Skorpan hade gjort illa sig och det var funderingar på om hon måste få gå vidare. En tripp till min underbara häst och vad som kom att bli en sista ridtur och hej då. Sen några veckor senare fick jag ett telefonsamtal som berättade att hon nu skjutits och var borta.... overkligt!

Ännu en morgon som bjöd på en härlig promenad i morgonsolen! Helt perfekt sätt att påbörja dagen!

Så vacker, begåvad och söt i början. Så förstörd, blottad och utsatt nu.
Var går gränsen för hur mycket pressen och omvärlden måste lägga sig i? Hur länge ska vi jaga dessa utsatta människor? Det är så många unga stjärnor som faller offer för alkoholism, drogberoende, anorexi och psykiska sammanbrott, vi kan bara ställa oss frågan varför? Jag tror att vi alla har en liten del i detta. Självklart läser vi allt som skrivs om de begåvade stjärnorna och det gör att fotograferna fortsätter att jaga dem. Men nu har det gått för långt tycker jag! Snälla lämna henne ifred så att hon får läka och må bra igen! Detsamma gäller de andra stjärnorna som har problem. Låt de få tid att må bra igen!