me-on-the-inside

En händelserik och underbar helg har nått sitt slut. Tidigt i lördags samlades 11 peppade och förväntansfulla doktorander för äventyr i Vindelälven. En roadtrip mot Aurora Borealis och vips stod vi i våtdräkter, flytvästar och hjälm, än mer peppade och glada. Vattennivån var hög varpå det skulle gå fort men förmodligen inte så farliga vågor, ack så vi bedrog oss! Väl i båten (självklart lyckades jag knycka åt mig en plats längst fram), efter alla säkerhetsinstruktioner fick vi höra att älven va en 4:a (6 är tydligen helt omöjligt att köra i, 5 enbart för proffs och detta alltså en 4:a)...hmm hur va det med inga stora vågor nu igen?? Det forsade på riktigt bra och jag kunde inte sluta le när vi paddlade på som galningar. Vågorna var galna och kastade sig över båten. Vi redde oss bra genom några vågor som slogs tillbaka av en klippvägg och vände tillbaka över oss som gigantiska monster. Helt plötsligt (efteråt fick vi reda på att guiden precis tänkte ropa snyggt jobbat för han trodde vi tagit oss ur dessa gigantiska vågor) försvann vattnet under min sida och jag hade inget vatten att sätta paddeln i, och ett ögonblick senare kastade en gigantisk våg sig över oss snett bakifrån och satte båten på kant varpå vi alla föll inåt och ur. Jag såg plötsligt den andra guiden (som satt precis bakom mig) flyga förbi och fick hans paddel i skallen vilket gav mig en flygning ur båten. Båten hamnade upp och ner, några hamnade under båten men tog sig snabbt ut. Forsen kastade vågor över oss och det gällde att andas mellan vågorna när vi forsade fram i galen fart. Riktigt häftigt! De flesta fick tag på båten, jag fastnade i ett rep med foten och kom inte riktigt loss från båten, samtidigt som vågorna försökte dra mig åt andra håller. Försökte få tag på båten, eller någon men blev bortknuffad, tills den ena guiden (han som flög förbi mig i båten) sträckte mig sin hand och jag kunde få tag på båten och snart få loss foten. Vet inte riktigt vad jag tänkte på men var aldrig rädd utan tyckte mer det var häftigt och försökte räkna och se så att alla var med. Upptäckte A som klättrat upp på stranden, N och M flöt en bit bortanför båten och vi andra var runt båten. Roligt att se hur människor reagerar i sådana situationer. Ett tag försökte jag samla ihop de paddlar jag hittade eftersom jag visste att det snart skulle bli lugnt så vi kunde vända båten och att vi därefter skulle möta ännu en fors och att vi då skulle behöva våra paddlar. Händerna blev dock iskalla och jag tappade paddlarna. Väl vid det lugna vattnet vände guiden båten och M kastades upp i båten och drog upp R som drog upp mig och vi fortsatte sedan att dra upp resten ur vattnet. När guiden insåg att vi hade en på stranden längre upp paddlade vi in till stranden och la till för att fiska upp honom och lugna ner de som var rädda och kalla. Vissa var verkligen panikslagna och rädda - alla rejält kalla. Med lite gymnastik och blås i händerna va vi på g igen. Jag försökte lugna S, vilket lyckades. Kunde inte riktigt dölja hur coolt jag tyckte det var. Fasen vilken adrenalinkick! Jag ville bara i igen! När A var upphittad var det dags att ge oss iväg för att bemästra fors nr 2. Blandade känslor i båten i början men när vi tagit oss ner för den och var trygga i land började alla slappna av och skratta. Varma kläder, mat kring en brasa i en liten kåta och frågorna började hagla. Vad hade egentligen hänt? Hur kunde det hända? Gjorde vi något fel? Guiden menade att vi inte gjort något fel men att den sista gigantiska vågen drog oss tillbaka (de va då jag inte såg något vatten mer) och att det är sådant som händer, har dock inte hänt där sedan 1995 men forsen va ju trots allt en 4:a. Historierna om vad alla gått igenom, nära döden-upplevelser, glädje och andra sätt som folk reagerade på haglade, likaså skratten. Team-builden på en helt ny nivå helt enkelt! :) Kan inte sluta le när jag tänker tillbaka på det. Sannerligen ett härligt minne för livet!