me-on-the-inside

Har varit rätt död i kroppen sen helgens bravader men igår blev det en sväng på skidorna med först Gizmo (lurvenpajsaren som Annika i laget börjat kalla honom, eller lilleman som jag kallar honom...kärt barn/vovve har många namn) och sen med Chia. Eftersom min ländrygg var helt förstör efter Vindelälvsdraget köpte jag "nedhållar-band" som skall hålla fast dragbältet på höften istället för att ha det i ryggen. Galet vilken skillnad det blev. Grymt mycket skönare och det kändes som att jag tordes ta i mer och stå längre på ett ben så steget togs ut bättre, eftersom det kändes som att jag fick mycket bättre balans och kunde hålla tekniken bättre eftersom draget kommer på rätt ställe. Blir att införskaffa ett bättre dragbälte till nästa vinter...huj vad det kommer gå undan då! ;) Båda hundarna gick mycket bra igår också (så fort som det gick med Chia har jag aldrig åkt på det spåret förr) så det var en trött men oerhört glad Elin som till slut sjönk ner i soffan på kvällen. Känns som att ju mer skidor jag åker, detso mer biten blir jag!! Det är sannerligen hur kul som helst! Försöker hålla fast vid det fåniga leendet som dyker upp så fort jag tänker på Vindelälvsdraget och skidåkning. Glädje, lycka! Känns som att jag hittat hem!