me-on-the-inside

När orden inte längre vill komma. När skallen inte längre orkar tänka. Vad finns då kvar?? Jag brukar aldrig fastna på orden i skrift, men nu står allt stilla. Allvaret och pressen gör blockeringen än större och det känns som att skärmen stirrar hånande tillbaka på mig. Försöker släppa allt annat och bara fokusera men allt är annorlunda. Inser att de senaste inläggen varit allt annat än rosa fluffiga moln men det är ju så här på kvällen som tankarna kommer ikapp. Känns som att jag länge levt "on hold" i väntan att bli klar. I väntan på nästa steg. Men vad händer då när nästa steg inte längre är givet? Har funderat på uttrycket "home is where your heart is" men vad händer om hjärtat är i tusen bitar? Utspridda lite här och där? Funderar även på uttrycket "hemma är där jag lägger min hatt". Betyder inte det att hemma kan vara var som helst? blir det då inte överallt men ingenstans?