äventyr i leran...
Hämtade upp Chia från dagis och vi begav oss ut på en cykeltur i skogen. Tänkte först promenera en långis men Chia hade sån energi så det fick bli en cykeltur istället! Förstår dock inte att jag med mitt fruktansvärt dåliga lokalsinne alltid får för mig att "hitta nya spännande vägar"! Efter ett tag på den "vanliga vägen" tänkte jag att vägen till höger säkerligen leder ner till stora vägen och kanske någon mysig cykelväg tillbaka mot stan... Trots att vägen såg lite lerig ut ibörjan tänkte optimistiska jag "det blir nog bättre snart" men ICKE! Det gick efter ett tag inte att cykla, och knappt heller att gå! Lite lerigt byttes ut mot en stor lerpöl till väg men dum som jag är var min tanke "vägen tar nog slut snart". Visst tog vägen slut, men då hamnade vid botnia-bane-bygget och det enda som gick att skåda var fler gyttje-vägar! Chia verkade dock tycka att allt var riktigt latjo, jag däremot svor och insåg att det smartaste nog var att vända om! Väl tillbaka på den "riktiga vägen" hade jag en ruskigt lerig jycke och en cykel som bestod mer av lera än något annat!
Trots denna fadäs såg vi ändå till att träna på vägen hem. Chia skötte sig galant! Tror hon fick göra av med all sin extra energi i leran så hon var ruskigt på och tog kontakt hela tiden! =) 
Chia innan vi hittade lervägen!
Chia verkar iallafall inte ledsen över att det snöar! Jag däremot längtar efter sol, värme och torra vägar!