me-on-the-inside

Denna vecka har sannerligen varit allt annat än bra vad gäller nacken. Har knappt tagit mig ur sängen, jobbat som en galning med att få klart en resubmission och längtat ut i skidspåret. Var på middag hos finaste Malin i onsdags och tanken var att jag efter middagen skulle iväg och åka skidor med skruttan. Hela middagen och vistelsen hemma hos Malin så var Chia galet jobbig. Kom hela tiden ini rum hon ej får vara i, skulle klättra upp i famnen på mig och kramas å sådana saker. Jag började bli rejält irriterad på att Chia inte lyssnade och då plötsligt säger Malin "men du Elin, hur mår din nacke nu... kanske är därför hon är som hon är". Så sant, så sant. Nakcken har ju varit kaos och Chia blir alltid så mysigt, kramig och MÅSTE vara nära när jag mår så. Oftast håller hon sig så nära att jag kan ta tag i henne när jag är på väg att svimma å då går hon så fint med mig någonstans jag kan sätta eller lägga mig ner. Det är lite häftigt ändå att min hund känner efter åt mig och tar hand om mig på detta viset. Bestämde mig då (efter lite övertalning från Malin också) att ställa in skidåkningen och istället vila. Jag är nog rätt dålig på att lyssna på kroppen...kanske får lära mig att lyssna på hunden istället! Tur jag har sötrumpan!<3

.

Kämpade mig upp ur sängen även denna morgon och gav vika för piller för att överhuvudtaget orka ta mig iväg till jobbet. Har därmed fått en massa gjort nu på morgonen. Skönt! Snart helg!! Får hoppas nacken skärper sig så jag kan åka massa skidor! Bara 5 dagar kvar nu! :)

________________________________________________________