me-on-the-inside

Jag kan inte få tårarna att sluta rinna nerför mina kinder. Tårar av smärta. Det går inte att beskriva känslan, illamåendet och yrseln som allt beror på den olidliga smärtan i nacken. Stunder som denna önskar jag verkligen ingen! Spelar ingen roll hur jag än vrider och vänder på mig så kommer jag inte undan. Avskyr framför allt känslan av att känna mig så svag och det faktum att jag måste avstå träning på grund av smärtan... Jag vill ju träna! Jag vill vara glad, sprallig, positiv och vara full av energi! Oftast håller jag god min och försöker klistra på ett äkta leende genom smärtan men ibland känns det övermäktigt. Jag vill egentligen inte beklaga mig för faktum är ju att det hade kunnat vara värre... det kan alltid vara värre men ibland, som ikväll, så orkar jag bara inte vara tapper och låtsas som att allt är bra. Ikväll låter jag tårarna rinna och konstaterar bara hur fruktansvärt ont det faktiskt gör! 

_________________________________________________