me-on-the-inside

Vissa dagar och händelser ger en verkligen perspektiv på saker och ting. Livet är många gånger ömtåligt och ibland alldeles, alldeles för kort. Fick idag se en stor smärta, tomhet och sorg speglas i en underbar människas ögon. Känner mig hedrad över pratstunden och den öppenheten som speglade den enorma sorgen. Det är ju dock så otroligt svårt att hitta de rätta orden för det finns inga ord i världen som kan göra förlusten av en bror lättare. Kände att jag fumlade fram enstaka meningar som svar och frågor för att sedan lyssna, uppgivet skaka på huvudet åt det jag fick höra eller bara omfamna och krama om. Det känns inte rättvist att bra människor skall behöva förlora en bror i så unga år. Cancer är verkligen en hemsk sjukdom! När vi skildes åt kände jag mig så maktlös och uppgiven över vetskapen om att det inte finns någonting jag kan säga eller göra för att ta bort den smärta som denna fantastiska personen bär på. Väl tillbaka på kontoret försökte jag fokusera men tankarna givk hela tiden tillbaka. Hade jag kunnat göra eller säga något mer? Efter ett litet tag dök detupp ett mail med orden "Elin vill bara säga att du är en jättefin person med din omtanke och värme. Såna som du som gör att man orkar gå vidare"..... Tårarna började genast rulla nerför mina kinder. Detta är ytterligare ett bevis på vilken fin människa detta är som nu har det jobbigt. Det visar även att det inte alltid är de ord vi lyckas få ur oss som spelar någon roll... kanske, kanske kan vi göra en liten skillnad för människor i vår närhet bara genom att vara där och visa att vi bryr oss!