me-on-the-inside

Mycket som händer just nu och jag kan inte riktigt förstå att det äntligen är v11, vinterns höjdpunkt! Imorgon bär det av upp mot sorsele och på torsdag går starten i Ammarnäs! :) Foten är tyvärr inte bra sen jag slet upp den för ett par veckor sedan. Kommer därför inte att köra 12km som var planen utan istället tackla lite kortare och platta sträckor så att hundarna håller längre och jag kan jobba hårdare med stakning och inte behöva trycka så mycket i backar med foten. Känns iallafall underbart att jag har ett sådant härligt lag som ställer upp så att jag ändå kan vara med! Jag längtar så grymt mycket tills vi drar iväg imorgon! 

 

Var förra veckan till Stockholm för återkoll på justeringen av atlaskotan vilket slutade med en ny justering. Tydligen tål jag på tok för mycket smärta hehe. Jag fyllde i papperen om att allt var toppen och att jag inte alls har så ont längre innan han kollade på den. Han menade på att om kotan ligger så här snett så borde jag ha väldigt, väldigt ont men att jag ju gått med det så länge så att kroppen är van en hög konstant smärta och att eftersom kroppen fått en paus i och med justeringen så orkar den med smärtan på ett annat sätt. Måste vara lite mer uppmärksam på om jag blir stel för då kan det behövas en ny justering igen. Hur som helst så känns ändå nacken hur bra som helst (jämfört med tidigare) så om jag måste tillbaka och göra om det igen gör ju inte så mycket så länge jag får känna så här ett tag lite då och då! Verkligen en välbehövlig paus från att varje dag ha haft så ont att jag bara vill lägga mig ner å gråta. Har varit väldigt dålig på att tala om hur ont jag faktiskt haft eftersom jag verkligen avskyr medlidande och att människor skall vara oroliga, ta överdrivet mycket hänsyn och ständigt fråga om den så jag har valt att istället vara tyst. Nu när jag fått en paus från smärtan och vet att det finns möjlighet att känna mindre smärta är det lättare att vara ärlig om hur det egentligen har varit. 

 

Eftersom jag varit mer ärlig med hur ont jag haft har jag fått många kommentarer i stil med "men du är ju alltid så glad och positiv. Hur har du orkat?". Tänkte att det nog var dags att förklara lite. Jag har nog alltid varit en glad och sprallig tjej men det har nog blivit mer och mer av den varan sen jag fick min whiplash. När jag var på smärtrehab kliniken och fick träffa andra som också hade en whiplashskada upptäckte jag hur negativa de alla var. De fokuserade hela sin energi på allt de inte kunde göra, på smärtan, på att fundera på varför det hände just dem och på hur orättvist livet var. Jag insåg där och då att jag inte vill blir sådan. Jag ville inte att nacken skulle sätta stop för mig och mina planer. Jag valde därför att istället fokusera på det som är bra, det som är positivt i mitt liv! Självklart kan jag älta saker och mina närmaste vet sannerligen att jag många gånger kämpar med jobbet och livet i allmänhet. Därför har det blivit extra viktigt för mig att när jag tex. tar en fika eller lunchrast på jobbet, ja då vill jag faktiskt ha trevligt istället för att fundera på allt som är tungt, tråkigt och jobbigt. Jag väljer att skratta, jag väljer att se på saker och ting med positiva ögon. Jag har även många gånger blivit kallad naiv och godtrogen men det är också något jag har valt. Jag försöker att tro det bästa om människor och att verkligen tro att de har goda avsikter och inte vill mig något illa. Tyvärr blir det fel ibland och då finns det egentligen två val. Prata ut om det och försöka förstå och förlåta eller att inse att människan verkligen inte har några goda avsikter och då välja att inte ha kvar den människan i sitt liv! För mig har det varit lite av räddningen att välja att vara positiv och genom det försöka att glömma bort (eller iallafall förtränga) smärtan och allt det jobbiga, om så bara för ett litet tag. Ärligt talat tror jag inte att jag hade orkat igenom allt annars. Jag gillar mitt rosa fluffiga moln som jag väljer att besöka så ofta jag bara kan! Det händer så mycket i världen och i våra liv som är tungt ändå så ju mer tid jag kan spendera i mitt rosa fluffiga moln, desto bättre mår jag och desto mer orkar jag med! 

 

Oj så djupt det blev helt plötsligt.. jaja. Kan vara en del av min förvirrning just nu. I tankarna snurrar allt som måste fixas på bara några dagar. Inser att jag ju bara har ett par dagar hemma efter draget och sen bär det iväg till Philadelphia så nu är det packning, städning och fixande innan allt drar igång! Mycket att fixa och ordna med här på jobbet också innan jag åker så nu är det dags att avrunda här och byta fokus på skrivandet! 

___________________________________________________