Ett steg fram, två steg bak
Blundar för att kunna öppna ögonen och förhoppningsvis vakna upp ur denna mardröm. Jag tittar efter dolda kameror i förhoppningen om att det är på låtsas. Jag hoppas innerligt att någon driver med mig för så fort jag tar ett steg fram just nu så händer något så jag hamnar två steg bak igen. Den härliga känslan och positiva energn jag hade efter en underbar helg med härliga människor, brännboll och firandet av seger i turneringen dog snabbt ut i söndags när älskade finaste mor fick en liten stroke. Förstår inte riktigt hur så mycket negativa saker kan hända på ett år. Önskar jag kunde spola tillbaka tiden och stanna den. Slippa gå igenom allt och bara få andas normalt igen. Skallen spränger rejält efter två tuffa dagar på jobbet, all oro, alla telefonsamtal och bristen på sömn och vila. Blundar och försöker att andas igenom smärtan men känner hur den annars så stabila styrkan, som jag brukar kunna plocka fram, inte riktigt finns där ikväll.
____________________________________________
Kommentarer
Trackback