Vill bara skrika rakt ut
Varje gång jag får frågan om hur det är nu, om skallen är bra igen och om jag är helt tillbaka så kommer tankarna igång. Förstå mig rätt, jag är oerhört glad och tacksam för alla människor som bryr sig men varje gång någon frågar vill jag bara skrika rakt ut och falla i tårar. "Lilla fröken duktig" vaknar nämligen i mig och jag får sjukt dåligt samvete för att min avhandling inte är klar, för att jag inte kan sätta ett datum så att alla kan planera sina liv och för att jag inte ens har en aning om när jag kommer vara tillbaka på riktigt. Jag som gillar struktur, aldrig brukar missa en deadline och har ett rätt stort behov av att ha kontroll på saker och ting. Nu har jag inte koll på något alls och tvingas känna efter varje morgon vad som är rimligt för den dagen istället för att ha en fast plan på vad som skall göras och när. Jag har dessutom sjukt kort närminne och glömmer lätt att svara på det där sms:et, ringa upp ett missat samtal, skicka den där filen som jag lovade i korridoren men som var helt bortglömd när jag kom till kontoret eller bara hänga med i diskussioner, vilket ger mig ständigt dåligt samvete. Känns som att allt glider mig ur händerna. Allt detta gör att jag även blir rätt rädd. Jag menar, vad finns det ens för garantier att jag kommer att bli helt bra igen?!? Försöker leva i nuet och bara ta dag för dag men vill bara spola fram tiden för att se hur jag kommer må och när/om jag blir fullt återställd!
______________________________________________________
It may sound absurd but don't be naive
Even Heroes have the right to bleed
Even Heroes have the right to bleed
Mysig helg med hundträning i fokus
Helgen har verkligen haft hundträning i fokus. Började redan i torsdags med att låta hundarna simma i Nydala. Lite svårt att komma i på grund av att det var så långgrunt men väl i gick det fint. Fredagen avslutades med hundkörning ute i Kulla, simning för Chia och fika hemma i värmen igen. Det är så roligt att Chia börjar bli mindre och mindre panikslagen för varje gång och simmar på allt bättre. Nu börjar jag tro på att vi kommer få till det så hon kan simma själv till slut. :)
Lördagen startade tidigt med hundkörning. Eftersom Helen var på ridläger fick Queen följa med mig och jag måste säga att hon var en fröjd att köra. Den lilla donnan ger verkligen allt och är så sjukt gosig. På kvällen blev det sushi-picknick vid Bäcksjön med alla hundarna. Vi hade tänkt låta dem simma men när solen gick ner kändes det lite för kallt för oss två-fotade så det blev istället te-mys inne i värmen.
I söndags tog jag och Chia med oss lite fika och drog ut i skogen. Plockade lite blåbär och bara strosade runt på ett ställe vi aldrig varit på förr. Ruskigt skönt att bara vara i skogen. Det är där jag laddar batterierna som bäst och får ordning på tankarna som skenar.
Idag haltade Chia hem från dagis så istället för träning blev det soffmys. Inte helt fel det heller.
_________________________________
When you feel so tired but you can't sleep
Valmöjligheter
Vi får redan som barn höra att vi kan bli precis vad vi vill och snabbt inser vi att valmöjligheterna är oändliga. Men har de oändliga valmöjligheterna gjort oss paralyserade och våra val än svårare?
Barry Schwartz pratar om "The paradox of choice" och menar att konsumenter som har för mycket att välja mellan känner sig förvirrade när de står inför val och att de även är mindre nöjda efter att ha fattat ett beslut. Han menar även att det är mindre troligt att människor kommer att köpa en produkt om de står inför för många val. Vi väljer alltså inget om det är för många alternativ. Det blir för svårt att fatta ett beslut så beslutet uteblir..
Känner mig själv sliten mellan olika valmöjligheter men rädslan av att förlora något eller "satsa på fel" för att det blir än svårare att faktiskt välja. Måste dock inse att även att inte välja är att göra ett val och kanske gör passiviteten kring att inte välja att de olika alternativen försvinner?! Kan det kanske vara så att vi blivit så bortskämda med valmöjligheter att vi inte längre kan bestämma oss??
__________________________________________________
It´s always the right time to do the wrong thing
Semestern i backspegeln
Avhandlingen går framåt vilket känns helt underbart men skulle önska att det gick lite snabbare framåt med skallen. Blir fortfarande helt slut och tom i skallen efter några timmar och känner att jag drar mig undan. Känner mig lite vilse ikväll och försöker därför att tänka på vilken underbar semester jag hade.
Semestern kickades igång med Astrids första födelsedagskalas. Underbar helg med underbara människor! Fylld av energi jobbade jag lite ett par dagar och sedan var det dags för mig, Chia och min underbara vän A-L att packa ryggsäcken och bege oss ut på Höga Kustenleden. En nästan 13mil lång vandring låg framför oss och jag är så stolt över mina följeslagare! A-L hakade på längre än vad hon på förhand trodde att hon skulle göra och det var verkligen mysigt att ha sällskap under stor del av vandringen. Kan med ord inte beskriva hur underbart denna vandring var! Jag ser redan fram emot nästa vandring! Avslutade vandringen med lite fest i en kompis sommarstuga i vackra Sandlågan. Känslan i kroppen var att jag hade kunnat fortsätta gå minst lika långt till.
Semestern fortsatte med skoter-på vattnet bus hos en kusin, mys i stugan med släkten, utflykter till havet med syster, promenad i skuleskogen och ridning, häng med bror, Mia och underbara lilla brorsdottern, mer mysigt släkthäng, kortspel, bastu, bad, sol och till sist lite hallonplock innan det var dags att styra bilen hem mot Umeå igen.
Älskar norrland på sommaren!
_____________________________________________________________
Hey Summer don´t let the habit of a lifetime force you to leave
stay a little longer I´m beggin you please
Feels so good sleepin in the sun
Layin in a hammock with my raybans on
I´m not ready for the 9 to 5
With nothing but a phone jammed full of photos of a real cool time