Superwoman!?
Med tanke på hur ofta det händer är det konstigt att jag aldrig blir van denna känsla av att hela världen svartnar och yrseln inte släpper. Jag är helt slut och skakig i kroppen och det känns inte som att benen riktigt vill bära mig. Cyklade med Chia till dagis imorse men återvände sedan hem igen. Känns bättre att vara hemma än på kontoret när jag är så här yr och kan svimma när som helst. Folk blir så oroliga om de ser att jag tuppar av men själva svimmandet det har jag iallafall vant mig vid. Det är yrseln och darrigheten som gör att jag känner mig så svag som jag inte riktigt kan acceptera och vänja mig vid. Försöker att inte låta det påverka mig men ibland måste jag låsa in mig för att kunna fokusera och få något gjort. Går dock inte lika snabbt att jobba då skärmen försvinner i ett svart töcken efter bara någon minut. Blundar därför och skriver på så gott jag kan och försöker sedan att vara extra effektiv de minut som jag faktiskt kan se så att jag kan läsa vad jag skrivit.
_____________________________________
Even when I'm a mess, I still put on a vest
With an S on my chest
Oh yes, I'm a Superwoman