me-on-the-inside

Det är väldigt svårt att förklara hur det känns när skallen inte vill vara med längre. När det på en milli-sekund går från att flyta på helt okej till att inget fungerar. Jag känner inte igen mig själv i att inte kunna blockera smärtan och köra på ändå. Känner mig många gånger korkad för att jag åter igen glömt att ringa upp en vän som hört av sig eller skicka det där dokumentet som jag lovade att jag skulle göra. Det faller som bara bort. Hur förklarar jag det på ett bra sätt? Det syns ju inte på mig så alla tror att jag är helt återställd... men hur förklarar jag den oerhörda smärtan i både nacke och nu även i skallen som gör att rummet helt plötsligt gungar, allt blir suddigt och hela kroppen genomsyras av en trötthet som jag aldrig förr varit med om. Den rejäla smärtan som ligger som ett tryck över pannan som tillsammans med smärtan i nacken gör att jag knappt orkar kliva upp på morgonen.. Hur det känns att aldrig vara smärtfri utan bara ha olika nivåer på smärtan.... Hur förklara jag det? Hur förklarar jag att jag inte kan jobba 100% så att människor förstår att jag vill men inte kan...Hur förklarar jag att det är helt omöjligt för mig och min läkare att veta när jag är tillbaka på 100% igen... Att sia om detta har jag gjort så många gånger under våren men jag har misslyckats varje gång.Nu står jag här igen. Skall träffa läkaren imorgon men redan på telefon nämner hon förlängning på halvtiden åtminstone fram till hösten.. och sen de smärtsamma orden "sen får vi diskutera om du överhuvudtaget borde jobba heltid med den smärta som du levt med i så många år". Efter dessa ord är resten av samtalet ett töcken.. Jag vet att hon nämner smärt-rehab kliniken.. neurologisk utredning..  Jag känner hur benen viker sig. Inte jobba heltid?! Jag som älskar att jobba! Jag som längtar efter att få verkligen bita tag i min avhandling och bara färdigställa den. Hur kan jag förklara allt det här så att folk förstår när jag inte själv förstår?