Use to the pain

Tiden flyger iväg. Gott blandas med ont och låten wake me up spelas många dagar på repeat på kontoret.. känns som att delar av texten passar så bra just nu...  "Feeling my way through the darkness, Guided by a beating heart, I can't tell where the journey will end, But I know where it starts, They tell me I'm too young to understand, They say I'm caught up in a dream, Well life will pass me by if I don't open up my eyes, Well that's fine by me
So wake me up when it's all over, When I'm wiser and I'm older, All this time I was finding myself, And I didn't know I was lost, I tried carrying the weight of the world, But I only have two hands..." .... Snälla wake me up when it´s all over!!! 

Fick förra lördagen för första gången testa att skjuta lerduvor + testa älgstudsare. Susanne i draglaget ville pigga upp mig lite eftersom Chia är dålig och vi därför inte kunde delta på träningslägret med draghundsklubben. Helt sjukt roligt måste jag säga och vilken adrenalin-kick det var! Hade nog ett löjligt leende på läpparna hela dagen! Måste ju nästan ta jägarexamen nu juh! :) 
 
Tror dock det blev lite för mycket av det goda för när jag på kvällen gjort mig klar och skulle bege mig på 180års fest (6*30års fest) svartnade allt när jag skulle ta på mig skorna. Istället för fest spenderades natten på toalettgolvet där jag spydde å svimmade om vart annat. SUCK! Har ju inte varit dålig i nacken sen justeringen av atlaskotan men nu kom det sannerligen tillbaka med en ruskig kraft. Samma visa hela söndag och måndag fram till lunch sen slutade jag iallafall att spy av smärtan så jag kunde peta i mig lite smärtstillande. Känner mig fortfarande helt sänkt, illamående och yr så får ställa in morgondagens forsränning. Känns så trist att inte kunna följa med men inser samtidigt att jag inte orkar. Har svårt att fokusera på jobbet just nu eftersom orden på skärmen hoppar rätt bra efter bara fem minuters koncentration men det är bara att blinka å köra på... manus skall in på onsdag och det är mycket jag skulle vilija slipa på och göra bättre! Denna dag spenderas därför på kontoret och eftersom morgondagens forsränning inte är att tala om så lär jag hamna här då med. Wake me up when it´s all over!!! 
 
Lilla sötrumpan min är fortfarande inte helt frisk så på onsdag blir det en tur till Vännäs för att göra ultraljud för att se allt i magen bättre och en träff med en hjärtspecialist. Får hoppas de hittar något de kan behandla så hon blir frisk och sitt gamla vanliga jag igen! Skär i hjärtat på mig när hon är så här slut. Imorse efter morgonpromenaden, frukost och dusch kom jag in till denna syn i sovrummet... Lilla sötrumpan hade rivit upp min bäddning och krypit ner under täcket... går ju inte att bli arg på sjuklingen när hon gör så här trots att hon inte får vara i sängen. <3 
 
____________________________________________
There's a scar that's always gonna be
There's a past in everyone
You can't undo, you can't outrun